En begravning hålls efter att någon har gått bort, men har lika mycket med livet som med döden att göra. Vid en begravning hedrar man minnet av den döda, sådan som hen var i livet. Begravningen är för många också en viktig del av processen för att gå vidare efter dödsfallet. Livet går vidare, även utan den avlidna.
Enligt vissa antropologer är det ur traditioner förknippade med begravningar som de första religionerna utvecklades. Enligt andra var det tvärt om: funderingar kring döden gav upphov till religiösa föreställningar, och dessa tankar ledde fram till de första begravningsceremonierna. Faktum är att begravningar har förekommit på jorden i minst 300 000 år, vilket är längre tid än Homo sapiens har funnits. I bl.a. dagens Iran och Wales har arkeologer funnit lämningar efter neanderthalare som begravts av sina fränder. Det kan ha varit så att de täcktes med blommor under ceremonin. Inte helt olikt många begravningar i dagens Sverige, alltså.
Olika former av begravning
En begravning har länge haft två syften: att förbereda den döde för livet efter detta, och att göra det lättare för de efterlevande att hantera förlusten av en närstående. De seder och traditioner som förknippas med en begravning har varierat mycket genom historien, och varierar fortfarande mycket mellan olika religioner och livsåskådningar. Den begravningsform som skiljer sig mest från de i Sverige förekommande är den som praktiseras av zoroastrier, comancher och buddhister i Tibet, västra Kina och Mongoliet. Där läggs kroppen på ett torn eller pelare för att förtäras av asätande fåglar.
De vanligaste formerna av begravning, oavsett var i världen man befinner sig, är dock kremering eller jordfästning. Vid en kremering förbränns kroppen. Askan samlas in, och förvaras sedan i en urna som kan jordfästas precis som en kista. Det är också vanligt att askan sprids på en plats som har betytt mycket för den avlidna, men detta är inte tillåtet överallt. Kremering var mycket vanligt i Romarriket, men flera av de stora världsreligionerna var länge skeptiska mot denna sedvänja. Det har dock blivit allt vanligare med kremering, och bl.a. katolska kyrkan har ändrat inställning.
De juridiska aspekterna
Idag är en begravning också förknippad med en hel del juridik. När någon går bort ska den personens tillgångar fördelas mellan de efterlevande, och hänsyn ska också tas till de önskningar som den avlidna har uttryckt i sitt testamente. Det finns många historier om begravningar där de närvarande har tänkt mer på hur arvet ska fördelas än på den avlidna.
Det är naturligtvis något man vill undvika. Begravningen ska vara en värdig ceremoni där man minns den avlidna. Men man kan inte skylla allt på de närvarande. Om det finns stor risk för konflikter om arvet bör man anlita professionell juridisk hjälp, och se till att bouppteckningen blir gjord så snabbt som möjligt. Det är dock sällan som detta kan ske före begravningen. I sådana fall kan man gå ut med information till arvingarna om vem som kommer att utföra bouppteckningen, och hur lång tid det förväntas ta. Det kan ta bort en hel del av den spänning som annars riskerar att förgifta stämningen på begravningen.